Blogg

Fastighetstokenisering i Sverige – juridik möter blockchain

Att skapa och överföra en token är inte längre den svåraste delen av fastighetstokenisering. Den verkliga utmaningen är att få den digitala representationen, den juridiska rättigheten och det auktoritativa fastighetsregistret att beskriva samma verklighet. Hur skulle en svensk modell kunna se ut?

Författare
Markus
Publicerad
Granskad
Konferensrum med marknadsgraf och utsikt över Stockholm.

Jag tror att vi börjar i fel ände när vi pratar om tokenisering av fastigheter.

Det pratas mycket om vilken blockkedja man ska använda, hur många tokens som ska skapas, hur handeln ska fungera och hur snabbt en tillgång kan byta ägare.

Tekniken för att skapa tokenen finns redan. Den svårare frågan är vad tokenen faktiskt representerar – och hur den kopplas till juridiskt erkända rättigheter och register.

Men efter att ha arbetat ganska djupt med själva tekniken blir min bild snarare:

Det är inte tokenen som är det svåra längre.

Cristina Fuster uttryckte det träffande:

“Representation is solved. Execution is not.”

Och just för svenska fastigheter blir det väldigt tydligt.

Tekniskt kan vi idag skapa en token som representerar en tillgång eller en ekonomisk rättighet.

Vi kan bygga in regler för vem som får äga den.

Vi kan koppla behörighet och identitet till deltagarna.

Vi kan begränsa överföringar.

Vi kan frysa, återkalla och styra tillgångar.

Vi kan i princip flytta en token mellan två parter på några sekunder.

Men då kommer den viktigaste frågan:

Vad var det egentligen som flyttades?

Om jag skickar en token som sägs representera 1 % av en svensk fastighet till någon annan – äger den personen då 1 % av fastigheten?

Inte nödvändigtvis.

Jordabalken, lagfarten och fastighetsregistret förhåller sig inte automatiskt till vad som står på en blockkedja.

Lantmäteriet kan fortfarande säga att en juridisk person äger 100 % av fastigheten samtidigt som en blockkedja visar tusentals innehavare av tokens kopplade till samma tillgång.

Då har vi skapat två lager av information.

Men bara ett av dem har självklar rättslig betydelse.

Det är där jag tror att den verkliga tokeniseringsfrågan börjar.

Inte: Hur tokeniserar vi en fastighet?

Utan: Hur får vi den juridiska verkligheten och den digitala verkligheten att beskriva samma sak?

Sverige har redan tagit steg mot digitalisering av fastighetsöverlåtelser.

EU testar samtidigt DLT-baserad handel och avveckling av finansiella instrument.

Och tekniken för tokenisering har på några år gått från relativt enkla tokens till betydligt mer avancerade lösningar för identitet, behörighet, compliance och styrning.

Så kanske är nästa steg inte ännu en kryptoplattform.

Kanske är nästa steg att sätta rätt personer runt samma bord:

teknik, juridik, Finansinspektionen, Lantmäteriet och fastighetsbranschen.

Och ställa en konkret fråga:

Hur skulle en svensk modell för verklig fastighetstokenisering faktiskt behöva se ut?

Inte en digital representation av ägandet.

Utan en modell där tokenen, avtalet, rättigheten och registret faktiskt hänger ihop.

När den länken fungerar börjar tokenisering bli riktigt intressant.