Tokenisering betyder i den här guiden att information om en tillgång, en rättighet eller en ekonomisk position representeras digitalt på ett strukturerat sätt.
Det viktiga är att skilja representationen från det som faktiskt skapar rättigheter: avtal, bolagsstruktur, register, betalningar, dokumentation och andra verkliga källor.
En användbar tokeniseringsmodell börjar därför inte med teknik. Den börjar med tillgången, parterna, rättigheten, underlaget och reglerna för administration över tid. Tokenisering betyder i den här guiden att information om en verklig tillgång, en rättighet eller en ekonomisk position representeras digitalt på ett strukturerat sätt.
Det kan handla om en fastighet, aktier i ett bolag, en fordran, en rätt till framtida intäkter, ett finansiellt instrument eller andra tillgångar och rättigheter som kan beskrivas och administreras digitalt.
Den digitala representationen brukar kallas en token.
En token kan exempelvis innehålla eller vara kopplad till information om vilken tillgång den avser, vilken ekonomisk rättighet den representerar, vem som får inneha den, vilka regler som gäller för överlåtelser och vilka dokument som hör till strukturen.
Men själva tokenen är bara en del av systemet.
Det viktigaste att förstå är att tokenisering inte automatiskt förändrar den juridiska verkligheten bakom tillgången.
Om en fastighet ägs av ett svenskt aktiebolag fortsätter fastigheten att juridiskt ägas av bolaget bara för att information om fastigheten eller ekonomiska rättigheter kopplade till den representeras på en blockkedja.
På samma sätt innebär en digital token inte automatiskt att innehavaren juridiskt äger en viss procent av själva fastigheten.
Vilken rättighet tokenen faktiskt representerar beror på hur den juridiska och ekonomiska strukturen har konstruerats.
Den verkliga tillgången och den digitala representationen
Det är därför användbart att tänka på tokenisering som två sammanlänkade lager.
Det första lagret är den verkliga och juridiska världen. Där finns fastigheten, bolaget, avtalen, ägarförhållandena, skulderna, registren och de rättigheter som erkänns enligt lag.
Det andra lagret är den digitala representationen. Där kan information, rättigheter och händelser struktureras på ett sätt som gör dem möjliga att verifiera, administrera och i vissa modeller överföra digitalt.
Tokenen fungerar då som en digital representation eller bärare av information och rättigheter som definieras någon annanstans i strukturen.
Det är kopplingen mellan dessa två lager som avgör om tokeniseringen är meningsfull.
En tekniskt avancerad token utan tydlig juridisk koppling till den underliggande tillgången kan i praktiken ha mycket begränsat värde.
Tokenisering är mer än att skapa en token
Det tekniska momentet att skapa en token på en blockkedja kan vara relativt enkelt.
Den verkliga komplexiteten uppstår runt omkring tokenen.
För att en tokeniserad struktur ska fungera behöver man bland annat kunna besvara frågor som:
Vad representerar tokenen juridiskt och ekonomiskt?
Vilken verklig tillgång eller rättighet ligger bakom den?
Vem får skapa, inneha och överföra tokenen?
Hur verifieras identitet och behörighet?
Hur kopplas dokument och avtal till den digitala representationen?
Vad händer om tillgången säljs, värderas om eller belastas med nya skulder?
Hur hanteras betalningar, utdelningar eller andra ekonomiska flöden?
Vad händer om en investerare vill sälja?
Vad händer om den digitala informationen och den juridiska verkligheten inte längre stämmer överens?
Det är därför tokenisering bör betraktas som en arkitektur, inte bara som en teknisk funktion.
Blockkedjan kan vara en viktig komponent, men den behöver samverka med juridik, identitet, dokumentation, betalningar, register, värdering och administration.
Ett exempel: en kommersiell fastighet
Anta att en kommersiell fastighet värderas till 100 miljoner kronor.
Fastigheten kanske ägs av ett särskilt aktiebolag.
Fastighetsägaren vill frigöra kapital genom att låta externa investerare få ekonomisk exponering motsvarande en del av värdet.
Det finns flera möjliga sätt att konstruera detta.
Investeraren skulle exempelvis kunna få en rättighet kopplad till aktier i bolaget, en fordran, en vinstdelningsmodell eller någon annan avtalsbaserad ekonomisk rättighet.
Den rättigheten kan därefter representeras digitalt.
Tokenen skulle då kunna användas för att strukturera information om exempelvis innehav, överlåtelser och ekonomiska rättigheter.
Samtidigt ligger själva fastigheten fortfarande kvar i den juridiska struktur som regleras av svensk rätt.
Det är alltså inte byggnaden som flyttas till blockkedjan.
Det som digitaliseras är representationen av vissa definierade rättigheter och information kring tillgången.
Varför gör man detta?
Syftet med tokenisering är inte att ersätta den verkliga tillgången med en digital kopia.
Syftet är snarare att skapa ett bättre digitalt lager ovanpå den.
Rätt konstruerad kan en sådan struktur göra det möjligt att samla information som i dag ofta ligger utspridd mellan avtal, register, databaser, banker, administratörer och andra system.
En digital representation kan också göra det lättare att följa historik och händelser över tid.
I mer avancerade modeller kan regler dessutom byggas in i själva infrastrukturen. Ett system kan exempelvis kontrollera att en överföring bara kan genomföras mellan behöriga parter eller att vissa villkor måste vara uppfyllda innan en transaktion tillåts.
'Det innebär inte att juridiken försvinner.
Tvärtom blir frågan om vilken information som är juridiskt styrande ännu viktigare.
Blockchain är infrastrukturen – inte tillgången
Tokenisering förknippas ofta med blockkedjeteknik eftersom blockkedjor kan ge ett gemensamt system för att registrera och verifiera digitala händelser.
Men blockkedjan vet inte själv om den information som matas in motsvarar verkligheten.
Den vet inte vem som juridiskt äger en fastighet, vad en byggnad är värd eller om ett avtal fortfarande gäller.
Sådan information måste komma från betrodda källor utanför blockkedjan.
Detta är en av de viktigaste principerna inom tokenisering av verkliga tillgångar:
Digital verifierbarhet och juridisk verklighet är inte samma sak.
Ett välbyggt tokeniseringssystem behöver därför skapa en tydlig brygga mellan dem.
Tokenisering som infrastrukturlager
På längre sikt är det kanske just där den största potentialen finns.
Tokenisering kan göra det möjligt att skapa ett gemensamt digitalt språk för tillgångar, rättigheter och transaktioner.
En fastighet kan fortfarande vara en fysisk fastighet. Ett bolag kan fortfarande vara ett juridiskt bolag. Ett avtal kan fortfarande vara ett juridiskt avtal.
Men informationen kring dem kan struktureras så att olika aktörer lättare kan verifiera vad som gäller, vem som har vilken rättighet och vilka förändringar som har skett över tid.
Det är den utgångspunkt som resten av den här utbildningen bygger vidare på.
I nästa kapitel tittar vi närmare på skillnaden mellan tillgången, rättigheten och den digitala representationen – tre begrepp som måste hållas isär för att förstå tokenisering på riktigt.